savetheday

Imorse var jag nere hos vaktmästaren för att förlänga vår parkeringsplats och skaffa nya skåpknoppar. På köpet fick jag en utläggning om hur illa svårt det är att hålla gatubrunnarna rena från löv och slagg så att det inte blir översvämning. Jag fick lära mig hur tajmingen är helt avgörande när det gäller att rengöra brunnarna. Tyvärr tog jag inga anteckningar så vill ni veta mer får det bli direkt ur minnet när vi ses.

När vaktmästaren sedan plockade fram en påse knoppar ur en låda insåg jag att de var av finaste sort. Samma knoppar har tillverkats i fabriken mitt emot mina föräldrars hus. Eller kanske bara packats? Hur som, de heter Habo och det är faktiskt häftigt. Jag känner att det behövs bildbevis här:




Om någon undrar över de bruna fläckarna så beror det på att jag råkade spilla te över bevismaterialet.
Och om någon tänker att jamen det här var ju ett meningslöst inlägg så har ni alldeles rätt. Den här bloggen är fasligt mycket djupare.

Inatt efter jobbet bär det av till Jönköping igen. Man kan tro att vi har klippkort på E4:an.  

För att fortsätta på temat Tidernas läger kan jag tipsa om en het och välfungerande diet. Mat på stormkök och stora lass med godis ger tydligen två kilos bortfall. Skit i GI och LCHF, ut i trädgården och dra igång det alltför underskattade campingköket istället!

Idag har jag sömnbrist. Borrandet borta vid tunnelbananen is killing me. Dessutom sena och tidiga jobbpass på varandra. Detta resulterar i en kass engelska (Take the second street at the corner, then sväng...eeehh, swayne? oh turn.... erhm! Turn right! Got it?), minimi tålamod med gäster (Om det är god mat på den restaurangen jag just rekommenderade? Nej nej, det är den där de slaktar grisen framför ögonen på er och sen bara bryner runtom. Rå gris you know, aldrig ätit det?) och en mer disträ hjärna än vanligt (Fick du din rumsnyckel? Har du checkat in? Nehe, du ska åka. Bott i fem dar säger du. Jo men visst känner jag igen dig...).





       

Är nu tillbaka i Stockholm och försöker landa efter minisemestern. Plocka ihop alla delarna.

Nya skivan med Kim Walker spelas. Väskan (läs: väskorna) packas upp. Anteckningsboken från undervisningen kanske kan ge nåt?

"Korset är provocerande för konserverade människor, som små inlagda päron". Och så lite språkskola. Öjendel och bergpräkn. Fri stavning naturligtvis. Vem uppfann norska..? Hänga gubbe. Rätt svar: bönsallad. Mötena kan vara långa...

Det viktiga finns ju också med såklart. Men det får jag nog ta när den nedrans rastlösheten försvinner.




Våra mammor tycker nog att vi är söta i alla fall...

Jag tänkte börja blogga igen. Nu var det ju ett tag sedan. Men hjärnan är tyvärr lite upptagen med att processa det bästa lägret genom tiderna. Massor av bra undervisning, Gudsmöten, pillowtalk i tältet på nätterna, grillning vid sjön, nervigt seminarium som blev hur bra som helst, volleybollturnering, roliga norska ord och en hel massa präjs förstås. 

Så medan hjärnan går på arbetsmode kramar jag lilla karamellen som nu kan gå. Och flirta med kameran.   




Dessutom tänkte jag utsätta shoppingnerven för lite påfrestning idag när vi åker till Lager 157, med den vanliga ursäkten: "man behöver ju inte handla något, de har ju faktiskt...gott fika också..?"

Det låg ett mail till mig i inkorgen på receptionsdatorn.

"To Sara, who speaks 6 languages, and likes French much more than Spanish. If you ever desire to practice your German, or just want a contact in the USA, my email is ****. Your recent American guest in room 28."

Haha, sött. Han kan gärna få tro att jag pratar alla sex språk, speciellt latin. Det känns elakt att jag inte ens kan minnas vilken gäst det var. Jag brukar ha koll på ansikten. Lite creepy att han kunde mitt namn, det står ju bara på namnskylten. Vi tar ju liksom inte gästerna i hand och presenterar oss. Bara småpratar lite ibland.

Frågan är vad jag förväntas göra med emailadressen? Jag skulle ju kunna lista den på protestlistor som ligger på nätet. Mot ekorrjakt. Klick. För kastrering av pensionärer. Klick.  


Nu väntar ännu ett avsnitt av Hem till gården. Lite action i förra avsnittet med bråk på kyrkogården. Engelsk landsbygd alltså. 

   

Dialogen i Flight of the conchords är helt fantastisk. 

Jemaine och Bret står och pratar med killen med bandanan som säljer gitarrer, och Bret har precis stött på tjejen i djuraffären.  

- Jag har en flickvän.
- Nä?
- Fast hon vet inte att jag finns...
- Men du finns va?
- Ja, det gör jag.
- Förut sa ni att ni inte fanns.
- Vi finns.
- Ni sa att ni var från Neverland.
- Nya Zeeland.
- Ni sa att ni flög hit.
- I ett flygplan.

Hilarious. Inatt ska jag plöja alla teveprogram som nånsin lagts ut på nätet till allmän beskådan. Kanske inte trädgårdsprogrammen, men alla andra.

Imorgon blir det tidig bilfärd ner till Småland och ledigheten på drygt en vecka börjar. Ljuvligt.

Till sist tänkte jag skicka en hälsning till Mats och Susanne. Förlåt att jag störde er dygnsrytm. Och bebisens. Hoppas den inte sparkade alltför upprört när morsan inte fick somna. 

 

Två klipp som alltid gör mig glad





Nu får jag snart gå hem. Hoppas gryningsråttorna håller sig borta. God morgon! 

Ännu ett nattpass. Det andra denna veckan och ett till imorgon. På grund av sjukdom bland personalen fick jag täcka upp, och med tanke på den aningen mer övertygande timlönen nattetid hoppade jag in.

Igår natt var här lugnt. Hotellet var som en enda stor barnkammare där jag kände igen varje ljud. Ja, det låter som om någon slänger igen dörrar i källaren och ibland blixtrar den nedsläckta bistron upp av ljussken. Men jag vet ju att dörrsmällarna kommer från hissens maskinrum under trappan och att ljusskenen är nattvandrande turister som får för sig att fota alla saker i hotellets fönster. Allt lugnt, tryggt och fint. 

Förutom när jag skulle duka fram för frukost under småtimmarna, och vattenkokaren plötsligt klickade igång. Och knivar som spårlöst försvann fast jag helt säkert kontrollerat alla bord (eftersom jag har hört att knivarna på borden brukar försvinna).

Idag har det tydligen eskalerat. En tjej som vandrade förbi hotellet höll på att få en stor porslinskupa i huvudet som hänger ovanför vår entre. Mirakulöst nog gick den inte sönder när den landade på stenläggningen. 
Branddörrar som stänger sig utan någon som helst förklaring. Lite smått och gott.

Ja, ni undrar förstår om jag har zappat över från Dr Phil till Det okända, men så är inte fallet. Nej, faktum är att jag tror att 99% av alla oförklarliga saker som man upplever har en logisk förklaring. MEN tror jag på en Gud tror jag också på en andevärld och vill därför hålla mig ödmjuk till att vi inte har full koll på allt. Därmed inte sagt att jag är särskilt skraj. Jag är mer rädd för läskiga starka gubbar i mörka gränder än vålnader från 1400-talet (även om de gärna får hålla sig på sin kant). Om de nu finns tillhör de ju samma andevärld som min Gud, och utgången i en sådan match är lite som HV71 mot Pekkas piratlag, utgången känns given.

Nu är det bara invänta alla nattsuddande gäster innan jag kan låsa dörren för natten. En av dem önskade mig tydligen "sov gott" igår, något jag kom på senare när jag hade funderat en bra stund på varför han kallade mig "soft hot". 


Natti natti! 


   

Planen för ikväll: Hemkörd pizza och zappande mellan tre filmer - Stolthet & fördom, Down with love och Ghost.


Summering i halvtid: Halva pizzan uppäten, plånboken skinnad och kostymdramat har tagit en klar ledning.


Ja, den där Down with love kollade jag knappt på och även om Ghost ger nostalgiskvalp är det bra löjligt när Swayze säger "dido" och Demi Moore blir sååå rörd för att han är ju egentligen död. Och så ska han lyckas flytta på gamla ölburkar med tankekraft. Ja, eller nåt sånt. Vad gäller kostymdramat kämpade jag faktiskt emot ett tag eftersom jag starkt hävdar att den första versionen är den bästa. Men jag kan leva med den här också. Keira Knightley är helt ok, och varianten av Jane lite mer övertygande än giraffen i den första.

Så jag får väl leta upp närmaste storslagna hedlandskap, spänna på mig capen och långklänningen och låta lockarna flyga bäst de vill kring skallen. Det vore passande nu när min Mr Darcy kommer hem igen.

Brunkullan ska tydligen dofta mörk choklad och vanilj. Själv tänker jag bara på instuderingsfrågorna från senaste kursen. Brunkullans utbredning, bla bla. Där var det ingen som pratade om choklad eller vanilj.

Igår fick jag fint besök av Emelie. Hon är en riktig pingla. 

Bara fjorton och en halv timme kvar att jobba idag. En timme bakom mig. Gud vad rik jag kommer bli. 

Nu ska jag börja fila på en investeringsplan för min kommande förmögenhet. 


 

Det är möjligt att jag har Dr Phil-knarkat lite den senaste veckan men jag har kommit till en sån där insikt. Han har säkert skrivit om sånt i sina böcker, ja ju mer jag tänker på det desto mer hörs hans släpiga stämma dra ungefär samma idéer som jag nu tror är mina.

Å andra sidan, vad är det som säger att alla hans grejor är original? Han kanske bara repeterar vad hans fru Robin pratar om under middagen kvällen före. Det är ju helt enkelt alltför misstänkt att hon sitter där i publiken avsnitt efter avsnitt på sin lilla söta rumpa och ler när kameran zoomar in. Och endast det. Nej, visst finns det en plastikopererad kvinna bakom varje skallig man. Så är det ju.

Tillbaka till huvudspåret. Min insikt. Jo, det slog mig idag att när man jobbar hela dagarna kommer tröttheten som en biprodukt. Jag blir i alla fall helt utmattad, både fysiskt och mentalt, och då jobbar jag ju inte precis med kirurgi. Man bara blir trött ändå. Och så tänkte jag, men hjälp, hur ska detta gå. Jag kommer ju förmodligen jobba en hel del i mitt liv. Ska man alltid vara fast i det där ekorrhjulet?

Och så kom jag på det. I had a Phil-moment. Det är ju inte jobbet i sig som är uttröttande. Inte heller arbetstiderna, jag skulle ändå vara vaken klockan elva på kvällen. Möjligen inte sju på morgonen dock, men ni fattar, man avlider ju inte av tidiga morgnar. 

Nej, det var allt runtomkring. Att jag inte gav mig ut på en springrunda utan satte mig framför teven med chipspåsen från igår. Att jag inte köpte en glass efter jobbet och satte mig i solen utan gav mig in i turistmassan på Drottninggatan för några meningslösa ärenden. Att jag fokuserade på saker jag glömde göra på jobbet idag istället för att komma ihåg vad den snälle mannen från San Fransisco sa: "You're the nicest person I've ever met!". Att jag satt uppe till halv ett igår kväll bara för att det var tråkigt att sova istället för att lägga mig i vettig tid och vara utsövd. 

Vi skulle nästan kunna dra igång slutjingeln här, och pappa Phil kan ge oss ett par visdomsord på vägen. Till nästa avsnitt förstås.







Nu ska jag sitta uppe. Till ett ungefär. Jamen man behöver ju inte göra som han säger.

Det pågår en kamp i soffan

Jogga

Äta Polly

Jogga

Äta Polly

Jogga

Äta Polly


Medans jag funderar äter jag lite mer Polly...





Förresten, det kanske är på tiden att jag ger lite cred till hon som gör alla teckningar - Natalie Dee

Det är skrattretande att jag var rädd för att sömnen skulle bli störd nu när jag är gräsänka och sover helt allena. För att jag var alldeles ensam i lägenheten med alla lustiga ljud, att det skulle hålla mig vaken.

Sömnen blir störd. Men det är inte makens fel, utan en borr modell supersize som härjar nere vid tunnelbanan. Mellan två och fem höll den sig sysselsatt inatt. Och mig. Jag for upp som ett skott när den satte igång, hela huset dånade och jag tänkte att här kommer den. Jordbävningen. Så alla fönster blev ordentligt stängda och tillbaka till sängen igen. Bara för att konstatera att borrljudet går genom alla möjliga sorters väggar. Genom tid och rum liksom. 

Hett och kvavt blev det också. Ja usch vad jag gnäller. Men det är liksom lite seeegt när man slutar halv elva på kvällen och sen ska upp strax efter fem igen. 

Skönt att jag är på det gamla vanliga hotellet idag. Här hittar jag allt och kan utföra sysslorna lite sömngångaraktigt. 

Good morning O'l towners!   

Nu ska jag trycka i mig en hink kalorier och kolla på ett avsnitt av SATC innan sängen väntar. Förhoppningsvis somnar jag utmattad av trötthet innan öronen fångar upp alla konstiga och läskiga ljud.




En hink kalorier


Egentligen är jag inget fan av SATC men blir ändå lite nostalgisk. Minns sena kvällar i England när jag äntligen kunde dra mig tillbaks till mitt vindsrum och slökolla på miniteven. Lite som Kungens lilla piga - sena kvällar och sen upp tidigt för att städa damma tvätta stryka. Men jag slapp sova framför spisen.

Det ligger en skvallertidning på ett av hotellen. Mitt ordförråd har därför utökats betydligt, så jag tänkte att jag skulle bjuda på listan med nyfunna ord:

sexhämnas

realityex

tvåmansfest

bromance

alkoholfotboja

mobilunder

bilstalker

hårdknackad

semihångla

pappachock


För övrigt blev jag nyss gräsänka när Danne stack iväg till Hamburg för en dryg halvtimme sen. En hel vecka.

Så nu sitter jag här och funderar på om jag skulle ta tag i disken och ta fram dammsugaren... Men nej, jag har ju en hel vecka på mig. Jag gör nog en kopp te till och lyssnar på Trains senaste skiva, Save me San Francisco.

Tjuvlyssnat P1:

"Om en vän kallar dig analkryptogam är det dags att säga upp bekantskapen"


Utanför hotellets pansarglasfönster är det hett. I min hjärna är det hett. Därinne filas det på en idé som kanske kan bli något bra. Vi får se.

I Almedalen har de klippt gräset inför politikerveckan, och reportern berättar att folk ligger och solar i pyjamas. Det går en liten sekund innan hon inser felsägningen, lång nog för att man ska börja fundera på följdfrågor. Oj, vad varmt, frotté eller silke?

Apropå sol, visst är det bara en dum idé att man inte får sola om man har halsont? Min bleka hud vill bestämt hävda det och ska nog pressa lite försiktigt i eftermiddag.