savetheday

Här kommer det. Bildbeviset på att jag inte är helt syanalfabet. Tänk bort den fula gula väggen och tavlan-som-alla-har. Någon gång ska jag knäppa en cool stadsbild och förstora upp i megaformat. Kanske photoshoppa lite med den först, någon detalj färgsatt. Hmm, har en bild i huvudet i alla fall.





Snart är hemtentan ihopsnickrad. Snart snart. Men först lite falukorv i magen (maken funderade på om han skulle peta ner lite ädelost i den och slänga in i ugnen, bara jag som blir bekymrad..??).

Jag har många fina vänner. En av dem heter Karin. Ikväll gav hon mig denna:




Mintchokelaaad till mig och min lilla tå! Hon är bra snäll den där Karin.

På fredag erbjuder vi bön och kaffe på Odenplan. Kom förbi en sväng! (vi har kakor också...)

För er som har missat det så är min tå alltså bruten. Av. Kaputt. Jag fick till och med känna efter. Läkaren höll fast i nederkanten och vickade tån fram och tillbaka och tyckte att jag skulle göra likadant för att riktigt känna att den var av. Han känner uppenbarligen inte till min bakgrundshistoria med svimningsanfall och illamående om man så mycket som nämner b*** eller andra utstickande kroppsfenomen. Men jag klarade livhanken genom att klicka tån en gång och sedan le övertygat. Okej, jag förstår, den är av. Det där klickandet jag kände var ben. Som var i två delar. Comprendo. Får jag lägga mig på britsen igen? Rummet snurrar. För att återupprätta min heder måste jag dock tillägga att doktorn var imponerad av min smärttålighet. Jag skulle ju kunna bli sån där surrogatmamma åt andra som ryggar lite mer åt smärta? Affärsidé värd att fundera på.

Imorgon tänkte jag invadera frukosten på Ikea för att sedan göra detsamma med själva varuhuset. Men en lista får nog följa med så jag inte kommer hem med alltför många bokhyllan Billy och mjukisdjuret Krama. Bara för att det var så billigt. En upprustning av hemmet är alltså i full gång, startskottet gick när vi inhandlade tyg för dyra pengar i helgen. En längd hänger reda uppe och är så vacker så. Bild kanske kommer när kuddarna är klara, men då är ju frågan om det inte blir för mycket av en inredningsblogg? Nu när det var så lätt att hamna i modebloggardiket menar jag.

Vem behöver duschhätta när man har tåhätta?



Att den sedan läckte in är ju en annan sak.

Ikväll hade vi ungdomsgrupp hos Meijers. Vi har verkligen en så klok grupp ungdomar i kyrkan! (okej tant sara...) Smarta och nyfikna liksom.

Imorgon ska vi lägga lite budget för månaden här hemma. Nu när jag blev så rik efter löning. Läskigt med pengar, bättre att stryra upp direkt vart allt ska gå.

Kanske ska satsa på en ny outfit?




Scout meets Peter Pan.

På kvällen blir det fest hos Karin, hohoo. Trevligt.

En liten tanke bara - ägget som rev ner tvättlistorna i Tempus tvättstuga förra veckan så att alla var tvungna att boka ny tid och därmed inte har kunnat tvätta på två veckor skulle ju kunna komma förbi idag. Och tvätta. Okej?




Detta är bara hälften.

Min tå börjar irritera mig ordentligt nu. Han pockar på uppmärksamhet varje vaken timma i form av molande värk och ett och annat hugg. Men hur i hela ska man kunna läka ett blåmärke (och förmodligen lite massakrerade tådelar) om man måste trampa på det hela tiden? Det är lite där jag är nu. Imorgon ska jag åka och låna Karins krycka, en teori är att låta bli att belasta den för en vecka eller så. Låt oss hoppas.


Det är väldigt vad effektiv jag har varit med skolarbetet denna veckan. Imorgon tänkte jag sätta bäret på toppen med hemtentan som ska få sig en rejäl omgång. Tänk om jag till och med lyckas skriva PM för min uppsats i sömnen inatt? Jag kan leva med det.

Tack tack för alla era goda råd om jackorna förresten. Rådet överlägger men hälsar att elektriskt hår är en tänkvärd invändning. Jag tror inte ens det var accepterat på åttiotalet.

Hur man än tänkte kring sitt val av parti igår så hade nog de flesta ändå gjort just det. Tänkt. Personligen hade jag vägt för -och nackdelar fram och tillbaka tills jag slutligen kom fram till att Centern bäst motsvarar det som jag tycker är viktigast - miljön och nya jobb. Jag la min röst på ett parti som uppmuntrar till ett vettigt småföretagsklimat så att nya jobb kan skapas, och som för en ansvarstagande miljöpolitik som fungerar ända ut till glesbygden istället för att bara höja bensinpriset och påstå att "folk kan väl använda kollektivtrafiken" som om alla hade ett val.

Jag vill även poängtera, vilket många verkar ha missat, att sittande regering aldrig har påstått att någon som har klassificerats av både läkare och psykiatriker som ej arbetsför ska behöva arbeta. Många av de fel som har begåtts har berott på en Försäkringskassa med byråkratsjuka som led av samma sjukdom under rött styre.

Anyway. De som dock inte tänkte färdigt en hel tanke och därför inte insåg vilka följder det kan få att rösta bara för att förändra, det var de som slösade sin röst på SD. I samma båt sitter de som inte röstade alls, som inte använde sin demokratiska rättighet för att förhindra att ett parti med rötter i människohat kom in i riksdagen.

Det är sällan jag pratar politik men idag känner jag för att...demonstrera? Kasta tomater?

Alltså det här med skolarbete, det fungerar verkligen inte. Jag skjuter upp. Klockan är bara halv tolv och jag har redan avklarat fyra av sex punkter på planeringslistan för dagen. Kvar är konferensen ikväll som är lite svår att pricka av såhär i förväg kanske, och "svara på frågor i HOJS". Bajs.

Jag skjuter upp det lite till. Snart börjar Hem till gården (som för övrigt var en punkt på listan i onsdags eftersom jag hade missat så många avsnitt att jag var tvungen att planera in att se alla...) så jag bänkar mig nog framför det med en peanut butter cupcake och lite chai te. Man lever bara en gång.   

Jag antar att jag skulle kunna öppna boken innan introt börjar spelas...det skulle ju kunna vara en eventuell möjlighet...om inte den här texten tar ännu längre tid att skriva klar...då plötsligt finns det inte tid till att öppna boken och vips börjar programmet...eller så hittar jag tre andra projekt att dra igång istället...vad skulle det kunna vara...hmm....koka blåbärssylt? jag har massor av blåbär i frysen...hinner man en sats på fjorton minuter..? eller börja sy kuddöverdrag, mäta och klippa tar ganska precis fjorton minuter...

Okej, nu tänker jag testa en ny grej här på bloggen. Jag ska lägga ut två bilder på plagg som jag väljer mellan att fundera på att köpa. Sådär piffigt som 90% av de flitigaste i bloggosfären gör.

Men bara för att jag själv är villrådig. Och bara som en engångsföreteelse. För lite töntigt är det.

Så kör på och ös tyckande nu:







Jag har verkligen stora problem.

Idag drömmer jag om ett hus på den brittiska landsbygden, häst i hagen, hus med halmtak som krockar med gräsmattan och ett arbetsrum i vitt med fönster mot det här:




Ja, alltså, byt ut fåret Sean mot en fullblodsvalack såklart.


De två senaste kvällarna har varit vikta åt trevligt umgänge med mina fina vänner. I måndags var Madde här på middag och igår åkte jag ut till Djursholm för att umgås med Karin, Ashley och Johan. Fint.

Så idag var det dags att ta tag i allt eftersläp som räkningar och skolarbete, och då kändes det faktiskt helt okej. Jag funkar nog så att jag måste leka av mig lite innan allt tråkigt ska göras, och då blir det liksom inte ens tråkigt. Dessutom fick jag ett positivt svar från Aktuelltredaktionen som sa att vi jättegärna får komma dit nästa vecka för att göra en av alla extrauppgifter vi har. Hohoo vad skoj. Jag ska försöka få en glimt av bordet de sitter vid när de läser upp nyheterna. Är de verkligen nakna på underkroppen?

Imorgon ska jag förtidsrösta. Det är också ganska produktivt.

"eftersom det ledade om förskott på en specifikt liberal begreppet frihet, tenderade modellen att presentera berättelser om starka individer som producenter av förändring"

Jag har ingen aning om varför jag envisas med att använda Google Translate...

Igår på husgruppen tog vi alla fram ett bibelord som vi känner extra för och som kanske har betytt lite mer. Jag tänkte genast på Jesaja 41:9-13 som jag fick av Becks att läsa när jag längtade hem som aupair i England.

Förutom den texten var det Cranberries som fick mig att uppskatta England. Så idag när jag gick över St Eriksbron med Dolores skrikande i lurarna låtsades jag att vattnet under inte var Karlbergskanalen utan Themsen och att jag inte var på väg till DagLivs för att kolla priset på kyckling utan snart skulle ta tåget hem till Weybridge med ett flötigt pain au chocolate i näven.

Varför finns det så många grejor att engagera sig i och varför verkar allt lockande? Varför har dygnet bara 24 timmar och varför är jag inte det minsta effektiv när jag behöver vara det?

Den här hösten kan bli grym. Jag har en c-uppsatsidé. Behöver bara fila lite till på den. Okej, mycket. Och prata med nån kunnig person som kan massor om hur en bra uppsats skulle kunna vara. Kanske ska maila läraren?

Det finns massor av roliga saker att göra i kyrkan. Jag vill ha åtta armar, tre dubbelgångare och sju extrahjärnor tack. När jag tänker efter borde jag ju ha åtta armar totalt om det fanns tre dubbelgångare... Så fiffigt. Det där med hjärnorna får jag räkna på.

För länge sen träffade jag en liten tjej som berättade att "när hon får en kattunge" eller vad det nu var för djur. Inte "om". Det är lite den inställningen jag tänker ha. NÄR jag får back up i form av förlängda dygn och superkapacitet, då ni. Tills dess får jag skriva listor och hålla hårt på planering.


Idag åt vi mexikanskt på Barnhusgatan förresten. Jag måste verkligen lära mig spanska, det verkar användbart.

Jag har kommit på det ultimata knepet för att förebygga stress: Gör massor av sysslor. Skriv sen att-göra-listan och stryk allt du redan har gjort. En känsla av välbefinnande kommer skölja över dig.
Nackdelen är ju att hela fördelen med listor försvinner, den att man lättare får överblick över vad som behöver göras. Nåja. Jag väljer att ändå kalla den ultimat. Inget knussel sa Emil i Lönneberga.


Helgen sammanfattas här nedan i tre bilder:



Kräftskiva med Stålenbringarna...




...bröllop för Pille och Helena...




...och lite häng med karamellen som numera bor på Södergatan.

Samt en hel massa bilåkning däremellan.


Sorgligt nog har pappan till damen på sista bilden fortfarande svårt att se storheten med Flight of the Conchords, vilket naturligtvis innebär att jag måste fortsätta lägga upp klipp på dessa komikens företrädare. Mycket nöje.