savetheday

Det är möjligt att jag har Dr Phil-knarkat lite den senaste veckan men jag har kommit till en sån där insikt. Han har säkert skrivit om sånt i sina böcker, ja ju mer jag tänker på det desto mer hörs hans släpiga stämma dra ungefär samma idéer som jag nu tror är mina.

Å andra sidan, vad är det som säger att alla hans grejor är original? Han kanske bara repeterar vad hans fru Robin pratar om under middagen kvällen före. Det är ju helt enkelt alltför misstänkt att hon sitter där i publiken avsnitt efter avsnitt på sin lilla söta rumpa och ler när kameran zoomar in. Och endast det. Nej, visst finns det en plastikopererad kvinna bakom varje skallig man. Så är det ju.

Tillbaka till huvudspåret. Min insikt. Jo, det slog mig idag att när man jobbar hela dagarna kommer tröttheten som en biprodukt. Jag blir i alla fall helt utmattad, både fysiskt och mentalt, och då jobbar jag ju inte precis med kirurgi. Man bara blir trött ändå. Och så tänkte jag, men hjälp, hur ska detta gå. Jag kommer ju förmodligen jobba en hel del i mitt liv. Ska man alltid vara fast i det där ekorrhjulet?

Och så kom jag på det. I had a Phil-moment. Det är ju inte jobbet i sig som är uttröttande. Inte heller arbetstiderna, jag skulle ändå vara vaken klockan elva på kvällen. Möjligen inte sju på morgonen dock, men ni fattar, man avlider ju inte av tidiga morgnar. 

Nej, det var allt runtomkring. Att jag inte gav mig ut på en springrunda utan satte mig framför teven med chipspåsen från igår. Att jag inte köpte en glass efter jobbet och satte mig i solen utan gav mig in i turistmassan på Drottninggatan för några meningslösa ärenden. Att jag fokuserade på saker jag glömde göra på jobbet idag istället för att komma ihåg vad den snälle mannen från San Fransisco sa: "You're the nicest person I've ever met!". Att jag satt uppe till halv ett igår kväll bara för att det var tråkigt att sova istället för att lägga mig i vettig tid och vara utsövd. 

Vi skulle nästan kunna dra igång slutjingeln här, och pappa Phil kan ge oss ett par visdomsord på vägen. Till nästa avsnitt förstås.







Nu ska jag sitta uppe. Till ett ungefär. Jamen man behöver ju inte göra som han säger.