savetheday

Ännu ett nattpass. Det andra denna veckan och ett till imorgon. På grund av sjukdom bland personalen fick jag täcka upp, och med tanke på den aningen mer övertygande timlönen nattetid hoppade jag in.

Igår natt var här lugnt. Hotellet var som en enda stor barnkammare där jag kände igen varje ljud. Ja, det låter som om någon slänger igen dörrar i källaren och ibland blixtrar den nedsläckta bistron upp av ljussken. Men jag vet ju att dörrsmällarna kommer från hissens maskinrum under trappan och att ljusskenen är nattvandrande turister som får för sig att fota alla saker i hotellets fönster. Allt lugnt, tryggt och fint. 

Förutom när jag skulle duka fram för frukost under småtimmarna, och vattenkokaren plötsligt klickade igång. Och knivar som spårlöst försvann fast jag helt säkert kontrollerat alla bord (eftersom jag har hört att knivarna på borden brukar försvinna).

Idag har det tydligen eskalerat. En tjej som vandrade förbi hotellet höll på att få en stor porslinskupa i huvudet som hänger ovanför vår entre. Mirakulöst nog gick den inte sönder när den landade på stenläggningen. 
Branddörrar som stänger sig utan någon som helst förklaring. Lite smått och gott.

Ja, ni undrar förstår om jag har zappat över från Dr Phil till Det okända, men så är inte fallet. Nej, faktum är att jag tror att 99% av alla oförklarliga saker som man upplever har en logisk förklaring. MEN tror jag på en Gud tror jag också på en andevärld och vill därför hålla mig ödmjuk till att vi inte har full koll på allt. Därmed inte sagt att jag är särskilt skraj. Jag är mer rädd för läskiga starka gubbar i mörka gränder än vålnader från 1400-talet (även om de gärna får hålla sig på sin kant). Om de nu finns tillhör de ju samma andevärld som min Gud, och utgången i en sådan match är lite som HV71 mot Pekkas piratlag, utgången känns given.

Nu är det bara invänta alla nattsuddande gäster innan jag kan låsa dörren för natten. En av dem önskade mig tydligen "sov gott" igår, något jag kom på senare när jag hade funderat en bra stund på varför han kallade mig "soft hot". 


Natti natti!