savetheday

Småtimmarna har just infallit (eller de kanske börjar redan vid tretiden?) och man skulle kunna tro att jag är trött.

Men nejdå. Mina ögon föddes såhär rödsprängda och sneda. Världen som jag ser den har nog alltid kommit i dubbel upplaga, och att hjärnan tar mer än fem minuter på sig att slutföra minsta tanke är nog bara ett ålderstecken.   

Nu ska jag försöka klura ut hur man drar upp golvuret som härstammar från den tid då vi varken hade asfalt eller några hjul.