savetheday

I kyrkan brukar man säga att kroppen är människans tempel. Jag är ledsen, men jag tror faktiskt att min är en hamster.

Under en lång tid samlar den på sig all möjlig skit; några baciller här, lite virus där. Och mitt i allt går jag stolt som en tupp och hävdar bestämt att jag minsann aaaldrig blir sjuk (trä trä). Vilka klenisar folk är, vinterkräksjuka - pah! Hål i tänderna? Hur mycket det kostar att laga hos min tandläkare? Sorry, har redan glömt, har liksom bara haft två hål. Näsblod? Gud vad äckligt, hur får man sånt? Skruv i benet, nämen varför har du det? Bröt det? Aha, jomen jag har nog hört om folk som bryter ben i kroppen. Att det händer. Andra.

Nu vet ju jag också att ett virus inte är samma sak som att bryta benet, men det har egentligen inte med saken att göra utan är mer ett sätt för mig att skryta om min klanderfria hälsa. Bara så att ni vet.

Anyway, när jag då väl blir sjuk, ja för det händer någon gång ibland, då är hamsterns förråd välfyllt.

De senaste dagarna har jag legat i feber, svalt taggtråd, haft fotbollsmatch i huvudet, varit heltäppt i näsan, känt sus i öronen och spytt som en kalv.

Vissa skulle nog tycka att jag kommer lindrigt undan, medan jag själv redan börjat fila på sista dödsönskan. Och naturligtvis ringt mamma och låtit ynklig.

Ja, för det är faktiskt synd om mig. Så det så.