savetheday

Jag tog ledigt både söndag och måndag. Från alla måsten och krav och deadlines. Behöver jag säga att det var både klokt och jätteunderbart? På söndagen fick Daniel ont i armbågen som hade svullnat upp något alldeles enormt. Bara sådär. Så vi åkte in till akutmottagningen i söndags kväll, och väl där konstaterade doktorn att han skulle komma tillbaka när det blivit värre. Daniel alltså. På natten fick Danne feber och hade hur ont som helst, vilket resulterade i att jag följande morgon försökte jaga rätt på en vårdcentral med vettiga telefontider och lediga besökstider. Men det var ju svårare än högstadiekemi det. Till slut lyckades jag få till en telefontid vid två (jag ringde vid tio) och när de väl ringde upp klockan två var det bara för att konstatera att Daniel inte tillhör den vårdcentralen som ligger på Brommaplan på grund av sin adress utan ska åka iväg till Blackeberg som ligger far far away. Måste ju ha varit en lite väl entusiastisk praoelev som satt i andra ändan av luren för vi har ju stått kvar inne i stan sedan vi bodde på Kungsholmen och inte är det nån som har ropat till på grund av det när vi har haft krämpor innan. Anyway, vi sket i hela upplägget och ringde till närakuten när de öppnade vid fem på måndagskvällen (dit Danne åkte för första besöket) och fick komma dit vid sex för att få medicin utskrivet. Så efter den första pillerkuren igår var han mer än väl på banan igen. 

Vi har matat oss igenom Johan Falk-filmerna denna helgen, och jag måste säga att svensk film fick ett uppsving i mina ögon, mycket tack vare Joel Kinnaman som är ruskigt bra. Däremot kan man ju undra varför Jakob Eklund pratar som om han upplever hela världen i slow motion. Någon som vet? Nej? Han brukar inte spela dåligt, men nu låter det som om han läser innantill med tandläkarbedövning. Förvirrande. 

Nej, om jag skulle återgå till min huvudsakliga syssla för idag: Uppsatsskrivande. Så kanske lite energi finns kvar till att städa kyrkan ikväll.