savetheday

Måndagskväll och Raw Comedy Club på tv. 

På den tiden när Raw inte var lika känt utanför huvudstaden och inte sändes på tv tvingades jag dit en kall vinterkväll av en kompis som tyckte att min prydhet behövde botas. Vi gled in i en mörk källarlokal på Mosebacke och mer eller mindre roliga ståuppare avlöste varandra på scenen. Mest skrattade mannen bredvid mig, själv en känd komiker. Ett sånt där högt och ihåligt skratt. Eller nej, den blonderade bruden bredvid honom skrattade nog ännu mer. Något läte utstötte hon iaf. 

Tyvärr blev inte min prydhet botad, inte enligt min kompis iaf. Alltså, komikerna hade väl sina poänger ibland, och förutom att någon hade släpat dit sin femåriga dotter som blev rädd av de "konstiga gubbarna och deras konstiga sånger" så var det en rätt kul kväll. Det mest komiska är att jag har ett svagt minne av en blond spinkig ynglig som sjöng på göteborgska. Hmmm....känner vi honom idag kanske? Då var han lika okänd som...ja, någon som inte så många känner till helt enkelt. Det här med metaforer får jag nog jobba på. 

Nej, tacka vet jag barndop. Tre bebisar i vita kåpor som skriker frenetiskt för att en man i vit kåpa stryker vatten på deras huvuden samtidigt som han mässar en radda ord. Och föräldrarna, ja de är medbrottslingar och håller glatt fram sitt lilla försvarslösa barn över vattnet. Ceremonins stämning får sin totala peak när mannen i den vita kåpan proklamerar att ett av barnen har döpts till "hästvän". Alla skruvar på sig, spänningen är olidlig. Hur ska han ta sig ur det här? Kunde de inte döpt henne till något mer lättillgängligt, som "går på stranden med en blomma i handen" eller "hon som sjunger med fåglar eller dansar med vargar"?! 
Tystnaden bryts när mannen konstaterar: "Fart! Hon får stå för farten i livet!" Och alla andas ut. Ja, fart, ok då, lite långsökt men det kan vi väl gå med på. Ojoj, så tokig han är den där prästen, fnitter. När blir det kaffe? Nej, då kommer nästa bomb. För barn i vit kåpa nummer två ska heta Frans. "Den franske". Den tjocke lille killen med blått sidenband runt midjan var ju säkert bara från Huskvarna. Möjligen att han hade åkt in från Tenhult, men mer söderut än så, nopp. Jobbigt.   

Som en liten kille jag känner sa: Det kallar jag show.