savetheday

Sitter och tittar på hästhoppningen från London. Håller tummarna för vår duktiga Malin Baryard. Hon kom tillbaka extremt snabbt efter senaste förlossningen. Tuff ridtjej. Det vore ju kul med en svensk medalj ikväll.

Men de där engelsmännen är envetna. 

De verkar avla fram duktiga ryttare ur samma genetiska modell. Ganska smart om man tänker efter, varför inte satsa på ett vinnande koncept?

Jag minns hur man som liten blek och tanig hästtjej brukade se upp till ryttare som Robert Eriksson, och inte minst John Whitaker. Han som fick rida den där magiska hästen. Milton. Planschen på honom täckte nästan hela mitt flickrum (fast jag hade å andra sidan ett pytterum). När jag red Dynamit i stallet brukade jag låtsas att det var Milton. Båda var skimlar och ganska lika med undantag för att Dynamit var tio gånger mindre.  

Hur som helst, John verkar ha ynglat av sig fler ridkunniga. Hans son Robert Whitaker red för en stund sen, och någon Ellen Whitaker i samma omhoppning. Inte vet jag hur han är släkt med henne, men jag antar att Whitaker inte är lika vanligt som Smith i England..? 

Jag misstänker någon sorts provrörsbefruktning där Johns ryttargener har modellerat upp de andra två stackarna. Så måste det ha gått till. Och jag kan ju nästan tycka att det är lite fusk. Som dopning. 

För jag ser ingen parallell mellan denna konspirationsteori och tentapluggandet om reproduktion. Inte alls. 




   Rejält planschmaterial