savetheday

Idag var det dags för mitt andra besök hos sjukgymnasten. Jag hade en sån himla tur som fick hoppa före i den kilometerlånga vårdkön på grund av min ålder. Pluspoäng för det.

En sak som är en aning knepig när man väl sitter där på den kalla plaststolen hos läkaren, tandläkaren, optikern eller i detta fallet sjukgymnasten, det är att beskriva symptomen. Jag får alltid en känsla av att jag hela tiden ändrar min story eftersom den kunnige mittemot alltid rynkar pannan i allt djupare veck allteftersom undersökningen pågår. 

När börjar det göra ont? På en skala upp till tio, var ligger smärtan då? Men såg du den gröna eller den röda pricken tydligast med höger öga? Höger! Nej, vänta, kanske vänster. Eeehhh. Nu känns det högra knäet som en femma. Fast det avtar liksom. Här gör det ont, är det konstigt? Jaha, där kom bekymmersrynkorna fram, nämen vi säger vänster ben. Aj vad ont det gör! Tia! TIA!

Idag fick jag i alla fall vara inne i träningshallen och träna med alla andra felkonstruerade människor. Det bor definitivt en sadist i min annars väldigt snälle sjukgymnast. Han tvingade mig att rulla låren över en plastrulle och så skulle det tydligen göra väldans ont om man var spänd i en viss muskel som hade ett tjusigt latinskt namn.

Bingo. Plötsligt kändes en smärtskala upp till tio extremt otillräcklig, alternativt att all annan smärta sjönk ner till plats 1. Hade jag varit allt annat än skandinav hade jag nog vrålat till lite, men istället använde jag flertalet ansiktsmuskler för att uttrycka att det gjorde O N T. Då LER sjukgymnasten och säger något i stil med att jamen vad bra, då kanske vi vet vad det är för fel på dig. Hmpf.

Så nu vet sadisten vad det är för fel på mig. Tydligen något ovanligt som han inte hade något namn på. Inte ens ett latinskt.

 

Såhär ska jag sitta för att råda bot på benfelet. Helst i flera sekunder flera gånger per dag.

 

 

Idag är solen framme. Välkommen solen.

Ett två tre fyr, ut i skogen tågar alla nu.

Häromdagen hade jag äran att få leka med lille M hela dagen. Vi tog en sväng på cykeln, utforskade omgivningarna bakom huset och grävde till Kina i sandlådan. Och det slog mig, det här med att vara barnvakt. Vad svårt det är.

Själva barnen är aldrig några problem. Barn skriker, barn gråter, barn gillar att testa barnvakter. Inget nytt där.

Nej, mitt problem brukar vara allt runtomkring. Vilken cykelhjälm är din, ska den sitta sådär ner i pannan, men hur i hela världen får man fast bältet på den här modellen, på vilket håll brukar du ha blöjan, nej nu får du titta på Emil i Lönneberga på dubbad finska för jag hittar inte menyknappen, tror du inte att jag fick fel nyckel av pappa eller ska man knacka tre gånger på den här dörren innan den låser sig, skulle du kunna ta ur nappen ur munnen och förklara hur gasspisen fungerar kanske, varför drar barnvagnen åt höger, är detta kontrollen för lyset eller videon, ska skorna verkligen sitta sådär...

Och mitt i alltihop står man och försöker le obesvärat åt grannar bakom fönster eller beskäftiga föräldrar i parken. Du är barnvakten va? Mm jo men vi kan se det serru.




Superhjältarna som lärde mig grunderna i barnvaktning

Igår hade vi överraskningsparty för Ash. Och överraskad blev hon.



Chokladtårta med choklad och choklad med choklad på.


Vad irriterande att jag inte kan lägga upp filmklippen, hur göra??

Idag är det mest rethosta och "allmän sjukdomskänsla" på schemat, usch och fy. Hade ju inte tänkt att bli dålig inför påsk. Imorgon åker vi neråt Vätterbygden, det blir fint det.

Visste ni att Åland har ett boyband? De heter The Swänzons och sjunger helst covers på oväntade gamla bitar som Aqua's Barbie Girl.  




Tillåt mig presentera The Swänsons.

Alla dessa krimserier är tydligen en dålig idé. Nattetid alltså. Inatt sitter jag i hotellreceptionen och fördriver tid, och tråden i hela avsnittet tappade jag nog bort inom de första tio minutrarna. Oh well, ett ritualmord här, en katt som vittne där. Jag tror jag har skaplig koll.

Nej, huvudet är inte sig likt riktigt efter en sjukt kul helg på Åland med alldeles för lite sömn. Det får bli sludderprat och "vad-hette-jag-nu-igen?"-leken. 

Ett litet tips: Gör inte kubbspelplanen alldeles för stor så att spelet tar evigheter. Eller förresten, spela inte kubb. Alls. Killarna kan ju faktiskt vinna. Sitt och sola istället. 

Idag avled en man som var medlem i min församling. Massor och åter massor av människor kommer att sörja honom. Jag blir så trött på allt som cancern skördar.

Han har det bra där han är nu, men kvar är hans fru och nästan nykläckta son. Be gärna för dem.



Du får rocka vidare i himlen Markus. Och för er som funderar över den överpedagogiska videon kan jag tala om att den är från ett barnprogram...:)

Cancer är verkligen den onde som visar sitt fula tryne. Idag skriver Viktoria det jag tänker. Hon har liksom vi en medlem i sin bönegrupp som är svårt sjuk i cancer. Det är alltså två i vår församling som just nu kämpar emot det där fula trynet. Det är tungt, men vi ger inte upp. Vår Jesus är chef över både död och liv.

Han har ordnat det så fiffigt.

Idag skriver jag. Känns skönt, det är ju det här jag ska göra. Så enkelt är det. Och så svårt är det.

Nästa vecka tar jag tag i deklarationen. Siffrorna och jag SKA bli kompisar. Jodå. Byråkratnojan tänker jag bara behålla som en avlägsen bekant dock. En sån som man bara hör av sig till när man måste måste.

Helgen blir lugn. Ikväll åker vi ut med ungdomsgruppen till Upplands Väsby, ja tänk så långt. Men det ska nog gå det med. Imorgon blir det förmodligen häng här, efter en lååång och skööön sovmorgon med senaste avsnittet av TBBT. Lördagstradition.

På söndag kyrkan efter lunch hos finaste familjen M.

Förresten, för att uppdatera er på Emmerdale, nu är Jack död också. Väldigt många som dör just nu. Ni antecknar väl? Det fräcka är att han som spelar Jack har själv varit död sedan 2008, hur får ni det att gå ihop BBC? Jomen vi skickar karaktären på en väldigt lång semester till Spanien, och sen dör han där två år senare. Såklart ni gör.

Om riktiga Darth Vader hade varit såhär gullig hade jag ju till och med kunnat se filmerna.



Vaxbönorna hälsar att de växer som om någon puttade på nerifrån, så snart blir det vaxbönsallad här hemma. Eller vad ska man egentligen ha dem till..? De blir bara fler och fler...

Någon som behöver lite ny blogginspiration? Eller bara vill kolla på helsköna familjeporträtt?

Kolla in den här listan som DosFamily har satt ihop!




You can call me Al.

Plötsligt händer det! Mina små vaxbönor tog tid på sig men nu så är de på gång.




Snart ska jag traska ut och möta denna något osoliga vårdag med grannen Charlotte. Ikväll blir det New Wine-konferens i St Clara med husgruppen. Det är inte så illa det.


Tjipp och hej

Mitt nya gift är deckare. Polisserier. Allt där något ska utredas och någon helst har slagits alldeles död med ett trubbigt föremål som sedan visar sig vara grannens loppisbords ena ben. Och så kommer utredarna fram till det eftersom just det bordet är målat med en speciell färg vars kemikalier utvinns ur ett berg dit den döda kroppen togs. Ni förstår.

Oftast blir det brittiska varianter eftersom de är så grymma på att få till bra fall. Morse, Lewis, Frost, Lynley, Foyle, Midsomer, The Bill. Och så skottarna med sin Taggart.





Det var allt, class dismissed.

Hohoo, nu är jag här igen! Himla segt att bryta en bloggpaus tydligen.

Veckan i Italien var splendido i alla dess former. Trevligt sällskap, finfina pister, farligt perfekt väder (farligt eftersom min näsa såg ut som ett stoppljus större delen av veckan) och god mat.





Utsikt från en av sittlifterna


Tråkigt nog var jag tvungen att ställa in den planerade Premiärmilen på söndagen efter hemkomst eftersom jag på fredagen satsade lite för mycket i offpisten, med en öm högersida till följd. Ska jag vara helt ärlig var jag inte heltaggad på att springa ändå efter två nätter på raken i buss (en natt från Italien och en mellan Jönköping och Stockholm) och på söndagseftermiddagen började en härlig förkylning dessutom inta kroppen så det kanske var lika klokt att stanna hemma.

Den där eländiga förkylningen har sabbat det mesta under den gångna veckan. Alla jag ville träffa nu när jag var tillbaka, allt fick ställas in. MEN därför var gårdagen desto roligare när jag äntligen kunde komma iväg till kyrkan igen. Det finaste var nog när flera personer påpekade att "du har varit borta ett tag", tänk vad välsignat och fantastiskt att få vara så sedd. Tycker om min församling.


Idag tar vi det lugnt här hemma. Jag snyter ut det sista av min förkylning medan maken är hemma för att kurera sin som bara tycks ha börjat. Suck. Jaja, så ofta är vi ju inte sjuka så det kan vi väl bjuda på.


Och så måste jag väl skicka iväg en ursäkt till Gustaf som är lite allergisk mot blogginlägg i stilen "och sen gjorde jag det, och sen det och veeeet ni?!", du får överleva detta. Lovar bot och bättring! ;)

Hela helgen gick åt till min magsjuka som bara kom helt plötsligt i fredags morse. Känner nu att magen är lite sisådär av att ha varit tom, den är ju så kinkig. Måste alltid klaga så fort något ändras liksom. Även om jag har daltat med både nyponsoppa och fruktsoppa. 

I slutet av veckan åker jag till Campitello i Italien för skidåkning med mamma. Det ska bli skönt, och jag är så glad att jag fick vara sjuk nu innan istället.

Men, detta innebär att massor av grejor nu måste bli gjorda. Dessutom har jag inget vidare roligt att skriva. Så det får bli paus härinne de närmaste två veckorna.

Ciao!

Jag: Har ni kludd?

Pandurotjej: Ehh....va? Kladd..?

Jag: Nej, asså....kludd! Sånt där...gojs!

Pandurotjej: ????

Jag: Som fäster liksom... Aah, häftmassa!

Pandurotjej: Jahaaa, ja, därborta till höger! Kludd?

Jag: Häftmassa på småländska?? Ehehe, erhm...tack o hej.


Ibland är det svårt att bo utomsocknes.

Tappa en glasburk med ättiksgurka precis vid kassan bara för att korg är ju så onödigt när man bara ska ha några få grejor - check!

Pricka in arbetspasset för den minst leende kassörskan i närbutiken - check!

Pricka in inköpsrundan för Norra Ängbys snusförnuftigaste tant, "vilken tur att det bara var ättiksgurkan, ättika som luktar sååå gott när det torkar in!" (och när lärde sig tanter ironi by the way??) - check!

Lacka fönsterbrädorna och sedan öppna fönstren för att låta lacket torka ordentligt, bara för att några minuter senare kunna konstatera att allsköns skräp blåst fast i lacket - check!





Ja, det var väl dagens det.

Jag sitter här och funderar över om Ashley tyckte att jag var lite väl petig som rättade hennes bloggnamn till "guld i mund" med den gamla stavningen, istället för mun. Hon som var så stolt över att ens kunna döpa sin blogg till något på svenska. Vad tror ni?

För övrigt har detta varit en väldigt produktiv dag. Har fått mycket skrivet och ivägskickat och haft givande intervjuer. Well done you!

Och som om dagen inte varit bra nog toppas den ikväll av besök från....


Plin!!




På promenad i Köpenhamn för snart två år sedan. Lena, Karin, Plin.


Och en påse lösgodis. Inte att förglömma.

Sheldon: What am I supposed to do??

Leonard: Have you considered telling her how you feel?

Sheldon: Leonard, I'm a physicist, not a hippie!

Leonard: Alright, let me see if I can explain this situation using physics. What would you be if you were attached to another object by an inclined plane wrapped helically around an axes?

Sheldon: Screwed?

Leonard: There you go...

Idag kom mina tapetprover från Måleributiken i Alvik! Ååh vad fina. Vissa mer än andra. En av dem ville jag direkt beställa mer av och smälla upp i varje rum i vårt fiktiva framtidshus med världens största kök och trädgård. Fast tapeten skulle vara i alla andra rum än där förstås. I köket tänkte jag måla. Cerise kanske? Eller senapsblått.

Men just nu bor vi ju i lägenheten med kissgula väggar vilket gör att tapeterna räddar lite här och nu med faktiskt. Man får ju inte vara dum, för då blir man avdelningschef på Domus i Norrköping.




Pasadena finns med. Och Oregon. Såklart.





Om jag inte redan var gift så skulle jag ha gift mig med den här tapeten. Vilket riksdagsparti är för polygami?





Hej, jag matchar både spegel och överkast. Som om Ernst hade varit här.





Den här sockersöta tapeten ska upp på toaväggen men jag måste köpa lite kludd först. Kludd. Kludd? Vad konstigt det lät?