de där små figurerna
Häromdagen hade jag äran att få leka med lille M hela dagen. Vi tog en sväng på cykeln, utforskade omgivningarna bakom huset och grävde till Kina i sandlådan. Och det slog mig, det här med att vara barnvakt. Vad svårt det är.
Själva barnen är aldrig några problem. Barn skriker, barn gråter, barn gillar att testa barnvakter. Inget nytt där.
Nej, mitt problem brukar vara allt runtomkring. Vilken cykelhjälm är din, ska den sitta sådär ner i pannan, men hur i hela världen får man fast bältet på den här modellen, på vilket håll brukar du ha blöjan, nej nu får du titta på Emil i Lönneberga på dubbad finska för jag hittar inte menyknappen, tror du inte att jag fick fel nyckel av pappa eller ska man knacka tre gånger på den här dörren innan den låser sig, skulle du kunna ta ur nappen ur munnen och förklara hur gasspisen fungerar kanske, varför drar barnvagnen åt höger, är detta kontrollen för lyset eller videon, ska skorna verkligen sitta sådär...
Och mitt i alltihop står man och försöker le obesvärat åt grannar bakom fönster eller beskäftiga föräldrar i parken. Du är barnvakten va? Mm jo men vi kan se det serru.
Superhjältarna som lärde mig grunderna i barnvaktning
Kommentarer
Postat av: Viktoria
Emil på finska måste vara en upplevelse! Det är väl i unga år man är mer mottaglig att lära sig nya språk så se det som utbildning för de små :-)
Postat av: sara
ja eller hur! alla barn blir väldigt språkutbildade när jag vaktar dem eftersom jag är så oteknisk ;)
Trackback
