savetheday

Med tanke på mitt inlägg om den käre sjukgymnasten som ska hjälpa mig att kunna jogga igen (mer känd som sadisten) känns det som om en uppföljning är på plats.

Igår tog jag åter plats på cykeln i gymmet för de krokiga och vanställda, samtidigt som en medelålders variant av motsatt kön studerade min häck medans han stretchade. Härligt.

Efter de vanliga böjningarna och sträckningarna deklarerade sadisten att vi skulle testa något nytt. Hmm tänkte jag eftersom han tidigare har pratat om akupunktur. Nu tar han väl fram nålarna då.

Nejdå, ut ur den mystiska lilla väskan kom sladdar. I änden på varje sladd satt en liten rund tygbit. Andra änden var fäst i en dosa.

El skulle tydligen pumpas in i mina lårmuskler, och till sadistens förtjusning drogs styrkan gradvis upp. Eftersom "det ju inte är någon farlig el" även om musklerna började bölja under huden så fort strömmen slogs på och "smärtan sitter ju bara i huden förstår du". Han kunde faktiskt inte låta bli att skratta. Skratta! Det var ju avrättning på gång.

Sedan satt jag där, med byxbenet uppdraget till låret och tre elektroder fastsatta i en hel kvart medan strömmen kom och gick. Äsch, det kändes fjantigt att vara så smärtkänslig så efter en stund jag drog upp strömstyrkan lite till. Wow, jag trodde att lårmuskeln skulle snärtas av där ett tag, men jag måste erkänna att det var rätt häftigt. Det gick liksom vågor genom benet och smärtan var som om miljoner nålar borrades in i benet. "Vissa tycker att det är riktigt skönt", jamen visst sadisten, precis så kändes det...

Och för er som har undrat hur jag kunde ha en bild på stretchövningen så togs den av sjukgymnasten på hans initiativ för att jag ska kunna göra samma rörelse hemma. Elchocken skulle jag dock inte upprepa hemma...