savetheday

Kära grannar,

Jag har nu insett att jag inte är någon vidare trevlig granne, och jag ber om ursäkt för detta. Om jag på något sett betett mig underligt eller undvikande så beror det helt enkelt på att jag är grön när det kommer till hänga-över-staketet-springa-på-kafferep-grannsämja. Den sortens umgänge är mig helt främmande.

Ni förstår, kära grannar, när jag växte upp fanns det en underlig samling individer kring vårt hus. På ena sidan en man som spelade dragspel och en kvinna som gärna stod och pratade om ditten och datten och om ditten igen medan vi sprang runt och jagade kaninen som hade rymt. På andra sidan bodde det ett ganska stillsamt par. Kanske berodde det på att de inte själv hade några barn, men jag är rätt säker på att de aldrig kände igen mig när jag kom för att sälja lotter, fröpåsar eller majblommor. Bakom vårt hus fanns en stor fin dunge där man kunde plocka vitsippor på våren. Om inte den äldre mannen snett bakom oss var hemma. Då kom han ut och hötte med käppen, det var hans mark. Ja, äganderätten till de där små vitsipporna var ganska diffus, men rädda blev vi ju. Och bredvid honom bodde psychot. Han som alltid skrek på sina barn och stirrade på oss från fönstret när vi gick förbi. Som om han hade tonade rutor och inte syntes.     

Så ni kanske förstår, att det här med att småprata när man ses i trappen eller diskutera vädret när man frenetiskt väntar på att tumlaren ska bli klar i tvättstugan, det leder oftast till tunghäfta. Ni får inte ta det personligt om vi har hejat på Ica och jag sen tar en annan väg hem för att undvika tre-steg-bakom-vi-borde-ta-sällskap-situationer. Det är inget fel på er. Jag tror tvärtom att många av er är riktigt trevliga.

Idag hade jag faktiskt dörren öppen en stund ut mot korridoren. Som en fredsgest. Nästa gång den är öppen kan ni väl hojta hej? Men bli inte förvånade om ni inte får nåt svar och ljudet på teven höjs en aning. Ni vet, tigrar och deras ränder...

Med vänlig hälsning,
Sara på våning 4





Säg hej till publiken. Eller grannen.