savetheday

Så var tentan gjord. Om den är i hamn eller inte är dock en annan fråga. Det kändes bra under tiden som jag satt där, visst var jag osäker på en del saker och fick improvisera lite, men i stort ganska ok. Men det oförklarliga fenomenet med tentor är ju tyvärr så att när det känns som om det gick kass brukar det ha gått bra. Och tvärtom... Så än ska inte björnskinnet säljas.

Fick iväg mig själv på en springtur när jag kom hem. Efter två veckors halsont var det verkligen dags, men det var inte utan våld på mig själv eftersom man blir så eländigt seg efter en lång tids soffsittande. Jag pendlade mellan att prata med mig själv som till ett litet barn, "såja, duuuktigt, och så tar vi på oss tightsen, brrrrraaa!" och att hota med åldersdiabetes och tre dubbelhakor om inte fläsket pallrade sig ut i spåret. 

Man kan säga att jag använde mig av Anna-metoden. Min vän Anna gav mig ett bra råd när jag var nitton bast och skulle flyga över vattnet till England för att jobba i familj. Veckan innan var jag alldeles nipprig och stressad. Då sa kloka Anna: "Du klarar ju att packa väskan, eller hur? Och att sätta dig i bilen och åka till Landvetter? Och du klarar ju att checka in och gå på planet, och sen sitta där. Och du klarar ju också av att gå av planet, hämta din väska och säga hello. Sen tar du det bara därifrån!"

Jag körde samma grej idag. Bara byta om. Bara låsa dörren och gå nedför trapporna. Bara börja springa. Sen är man igång och känner inte för att vända.



När inte Anna ger goda råd försöker hon hypnotisera folk på tunnelbanan med sin stirrande blick