savetheday

(Äh, vad sjutton. Jag skriver väl ihop nåt ändå.)

Ikväll skrålas det rejält från baren här på hotellet. På teve rullar Mama Mia. Min kollega gick nyss hem. Jag måste sitta fastkedjad till halv elva och dricka pulverchokladdryck. Eller det senare är väl helt frivilligt.
Är det bara jag som kan bli sådär nostalgiskt sugen på varm choklad bara för att efter första klunken inse att det inte var någon bra idé? Nej? Tänkte att usch te är ju bra tråkigt åh en gammal påse Oboy-pulver tjihoo röra röra värma värma aouch i magen... :( Nej? Bara jag? 

Tänk att det snart är jul. Juuuul! Här på receptionsdisken står ett pepparkakshus och pumpar ut julodör på hög effekt. Annars är det inte så mycket som vittnar om Tomtens snara ankomst. Inte hemma heller. Jag hinner inte med! Just nu får det bara vara en enda stor bubbla av omtenta, tenta, restuppgifter och uppsats. Ja, faktiskt. Eller adventsljus borde man ju ändå fixat. Och en stjärna. Och lite rött i vrårna. Och lussekatter. Och gra...nooooo, våga vägra jul. Börjar man med en tomteluva får man alla nissar på köpet. 

Igår var jag och Danne hos kusinen och hennes familj. Det finaste är när A kryper upp i soffan och vill hålla handen till Star Wars. Och förklarar vilka som är snälla och dumma. Och när V har en lång utläggning, med illustrerande kroppsspråk, om hur han ska krossa alla dumma gubbar från filmen om de kom. Helt oförståeligt, tills han summerar hela sin utläggning med ett tydligt "det kallar jag show!". Fyra år gammal. Eller när R tultar med en legobit i taget fram till Daniel och lägger dem på hög, bara för att applådera åt sig själv när han lyckats. Den leken tar aldrig slut. Och den är jätterolig. Och jag är inte ens ironisk. För han är sötast i sin randiga pyamas som är för stor. 

Oj, nu går larmet här, kanske skulle jobba lite...